201109

för ett par veckor sen så visste jag att jag skulle vara splitter som nyinflyttad. jag var beredd på det.


att känna hur splittret bara tränger längre ner i madrassen när jag ska väcka mina lemmar på morgonen, är ett nederlag som jag på ett sätt är glad över att jag inte klarar av. apatin har inte tagit över.

önskar att jag hade mindre tid över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0