memorial

mästerverk. tarantino är nog den mest olämpliga förälskelsen jag överhuvudtaget haft. eller nu börjar det likna kärlek då jag tillät mig återfall. eller snarare ett beroende.  

det är så genialistiskt att låta brad pitt vara fejkitaliano. att låta en blond judinna vara hjältinnan i rött.

hur han gestaltar människans sårbarhet i första delen.

Trackback-URL för detta inlägg: